(jävlar vad brun jag va i sommras *bilden*)



Det va du som gjorde mig som lyckligast, det va du som fick mig glad på riktigt, den som betydde mest för mig. Men det var också du som sårade mig mest, framkallade flest tårar, den som mina tankar aldrig ville släppa taget om. Du gav mig allt och ingenting. Du förstöde ofta mina dagar, men gjorde dom också till dom bästa. Du är en idiot, jag vill bara slå dig mitt i facet samtidigt som jag bara vill krama om dej, jag hatar och älskar dej på samma gång. Nu, vill jag bara att du ska fatta, vad fan du har gjort...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback